EFNS (Europaforum Norra Sverige) stödjer EU-kommissionens initiativ att ta fram en europeisk strategi för vattenresiliens men betonar att EU:s arbete med vattenresiliens måste vara mycket flexibelt och ta stor hänsyn till skilda förhållanden i unionens länder och regioner genom att inte införa tvingande krav på vattenåtervinning och främja konkurrenskraft för vattenintensiva industrier.
EU-kommissionens strategi behöver vara flexibel
Norra Sverige har goda vattentillgångar, låg befolkningstäthet och ett jordbruk som bedrivs på mindre än 1 procent av landytan och utgör inget hot mot vattentillgången och har mycket begränsad påverkan på vattnets kvalitet. Den stora utmaningen är den åldrande dricksvatten- och avloppsinfrastrukturen, där långa avstånd och få invånare gör investeringar och kostnadsfördelning svåra.
Den vattenintensiva industrin, såsom stål- och processindustri, är avgörande för regionen, Sverige och EU:s försörjning av bland annat stål och cellulosaprodukter. Samtidigt måste EU:s arbete med vattenresiliens säkerställa vattenförsörjningen utan att hota konkurrenskraften för dessa etablerade industrier eller nya verksamheter som växthusproduktion. Det är också viktigt att möjliggöra framtida innovativa lösningar som kan kräva betydande vattentillgångar.
Att införa generella krav på vattenåtervinning i norra Sverige skulle innebära ett stort resursslöseri, då behovet är begränsat. EFNS motsätter sig därför tvingande regleringar i regioner där vattenåtervinning inte är nödvändig, säger Erik Lövgren (S), rapportör Europaforum Norra Sverige.
Europaforum Norra Sverige anser att EU:s strategi för vattenresiliens måste vara flexibel och anpassningsbar för att spegla de skilda förhållandena i medlemsländerna och samtidigt säkerställa den industriella konkurrenskraften i norra Sverige. Regionen har en central roll i EU:s gröna omställning och strategiska oberoende, och därför är det avgörande att strategin tar hänsyn till dess unika möjligheter och utmaningar.
Genom en flexibel strategi kan norra Sveriges vattenintensiva industrier förbli konkurrenskraftiga och fortsätta bidra till både regional och europeisk utveckling.